Om författarbråken, ska jag tala ut nu?

Jag fick aldrig vara ung och arg. Jag hade fullt upp med att göra karriär. En ung författare känner sig klumpig, dålig, överflödig som att man inte förtjänar att leva. Man är nervös och överspänd och söker sig hela tiden till konstnärer och författare som har lyckats. Men man vågar inte se dom i ögonen. Man är helt… som att man inte existerar.

Jag ska inte vara sån. Jag ska hjälpa, stötta och försöka leda de unga författarna in på rätt väg. Men samtidigt tror jag kampen för att bli accepterad var nyttig för mitt skrivande. Motståndet och osäkerheten har format mig till den jag blev. Vem är det? En jävla maskin. Jag spottar ur mig texter hela tiden. Hela tiden. Men det blir bra. Novellen till Ordfront skrev jag på två dagar och filmmanuset med arbetsnamnet Sicilien -09 blev färdigt idag. Och så allt annat som bara pulserar fram. Som blod. Från ett sår. I mitt inre.

Nu tänkte jag kommentera den senaste tidens författarbråk. Så här var det: Aftonbladet försökte trigga igång mig att bråka med JHK. Löjligt. Som att försöka få två bomullstussar att slåss. Jag respekterar Jonas för mycket för att gå till attack mot det som är viktigt. Istället blev det NAS. Hans musiksmak. Jag vet att det är fånigt, men jag orkar inte skriva mer om det nu. Återkommer. All lycka till Jonas så länge.

Min fejd med bröderna Birro var ju också nån patetisk tidning som försökte få igång. Och eftersom dom hoppat på Jonas i den där ytliga gratistidningen så försökte jag skriva några taskiga och vassa saker om dom men det var för lätt. I grunden tycker jag om dom också. Tror faktiskt att dom har nån sorts distans till sig själva. Marcus Birro är ju Sveriges absolut bästa fotbollsexpert. När han satt brevid Magnus Hedman i somras så kände man verkligen klass-skillnaden. Jag säger bara: ge Marcus ett eget sportprogram och ta bort TV4-töntarna för alltid. Och Peter Birro har nu senast skrivit ännu en pjäs för Dramaten (hur går det ihop?) där det förekommer en tv-chef utan ryggrad. Genialt! Genialt! Ska försöka se den så snart som möjligt. Tror A har bokat redan.

Ser för mycket teater. Skriver för lite. Det är A:s fel. Men jag har bestämt mig för att inte skriva mer om A nu. Som sagt, att blogga om vårt liv har varit en kärlekshandling från min sida, men det är nog nu. Hon förtjänar inte era elaka kommentarer.