Besvikelse

Läser senaste Bang. Tema: de intellektuella. Jag har alltid varit ett stort fan av Bang och de senaste årens bråk och pajkastning gjorde mig oerhört beklämd. Hade höga förväntningar på den nya redaktionen, men tyvärr är de flesta texter är allt för ytliga och saknar all tendens till fördjupning. Enkäten är rent av löjlig. Och Maria Svelands text gör mig så oerhört besviken. Jag som älskade Bitterfittan försöker desperat leta efter en mening med hennes formspråk, varför är artikeln torftig och ytlig? Vad symboliserar det? En välvillig tolkning är att hon försöker visa sin egen otillräcklighet även i sättet att skriva, men det stämmer inte i hur hon citerar sina intervjuoffer vars klassbakgrund ska skilja sig från hennes. Systrarna Ambjörnssons citat är lika torftigt återgivna som berättarjagets språk. Att Bang dessutom valt att iscensätta henne som översminkad omslagsflicka i glittrig paljettklänning och fjunig armhåla gör mig också konfunderad. Ska hon föreställa intellektuell eller är hon arbetarklassflickan som försöker spela? En sak den nya redaktionen lyckats med är i varje fall att göra tidskriften mer lättläst. Hoppas på ett djupare nästa nummer.