Ingens jag

Det här är inte en blogg.
Det här är inte en dikt.
Det här är en liten ask där jag lägger ner allt som ömmar och skaver.
Detta är dom vita stenarna på vägen.
Jag är pojken med stenbyxorna.

Du fick aldrig veta.
Att när du rest satt jag kvar vid avtrycket där du legat.
Det var som jag saknade och vårdade din frånvaro mer än jag saknade och vårdade dig.

Och stjäla salighet från hennes läppar som rodnar, vet du det? De rodnar blygt så fort de rör varandra i en kyss.

Vem är jag om jag inte skriver? Jag vågar inte ens tänka tanken. Tänk om jag skulle få skrivkramp? Skulle jag dö då? Eller skulle jag få ett riktigt liv då?

För övrigt anser jag att Fredrik Virtanen är en tönt. Och Johan Stakka Boo med.