Kvinnor, banker och biohångel

Tjejen på Nordea tittar på mig på det där sättet. Det stör mig. Vet inte alla om att jag lever med A? Jag borde väl bli smickrad, men det blir jag inte. Vad vill dom ha? Hon på banken hade ju kunnat skriva av mina lån istället.
Och snart har vi inga banker kvar för vanligt folk. Och våra pengar har hamnat i Djursholm.
Jag vet att det är jävligt mossigt att skriva så, men vad ska den vanliga lilla människan göra? Titta på teve tills man dör och vara glad att man fick vara med.
Det finns andra människor som är så mycket bättre på att vara arga. Jag har aldrig klarat det. Aldrig kunnat använda den där omedelbara ilskan till nåt kreativt. När jag var liten brukade jag svimma istället för att bli arg. Min mor och syster kan fortfarande skratta åt det. Hur jag inhiberade ilskan, riktade den inåt mot mig själv, blev helt röd i ansiktet och svimmade på farstugolvet. Ska sluta bli arg, jag har aldrig behärskat det. Men jag har andra styrkor. Undrar var dom är?

Var på bio med A ikväll, vi såg Den andra systern Boleyn. Satt längst bak och hånglade mest hela filmen. Det var skönt, kändes som att jag var tonåring igen. När vi kom hem klädde jag av henne och vi älskade. Jag kunde inte låta bli att tänka på festen i fredags och hur teaterchefen tittade på henne. Det hetsade upp mig ännu mer och jag blundade och tänkte att jag var han. Nu ligger hon och sover i rummet bredvid, jag röker en cigg och funderar över hur jävla sjuk i huvudet jag är som tänder på att andra män tänder på min kvinna.

Nästa vecka åker vi till landet och hälsar på hennes familj. Jag gick med på det, trots att jag egentligen inte har nån lust. Jag har ingen egen vilja, inte när jag är med henne.