Hemma igen

Nu är vi hemma i Sverige igen. Detta lilla, lilla land som befinner sig i en kulturell istid. Och snart är det bokmässa. Fy fan. Jag borde ha blivit svetsare.

Igår ville A shoppa, jag följde med. Vi gick till APC-butiken i Mitte, där hon köpte en klänning till sig själv och en stickad brun cardigan till mig. Den var fin, men jag är inte så intresserad av sånt. Sen gick vi och åt på Vuong. A tog glasnudelsallad och jag åt dagens. Kyckling - den svagare.

Berlinresan har varit bra. Jag har skrivit två artiklar, två noveller och femton sidor på filmmanuset. Skönt. A tog med mig på mötet med Deutsches Theater. De vill kanske att jag ska skriva en pjäs till dom.

Gick förbi hon som spelar Hedda på Schaubühne. Tittade hon på mig? Hon är fenomenal, jag ska skriva för henne.

Planet hem till Sverige var försenat, så jag satt och skrev i gaten. A hängde i taxfree-shopen. Hon köpte ett par nya solglasögon till mig. Paul Smith. Åh nej, jag låter som Norén.

En kväll på operan

Ikväll har jag varit med om något magiskt. Tristan och Isolde på Staatoper - med Katarina Dalayman i titelrollen och Daniel Barenboim som dirigent. Det var magiskt. Vackert. Otroligt ofattbart. Fem timmar skönhet.

Efteråt promenerade vi hand i hand genom staden, vi gick tysta, sida vid sida, länge. Ända tills A bröt tystnaden och sa: "Du är den utvalda. Du är den sista sidan i mitt liv."

Jag älskar henne.

Bråket med förläggaren

Mina böcker är alla utgivna på tyska. Och alla utom en är utgivna på franska. Skälet till att Den osynlige mannens återkomst inte är översatt till franska är att min förläggare tyckte en av sexscenerna var för magstark och ville stryka den. Det gick jag inte med på och då blev det ingen fransk upplaga. Under middagen med min tyska förläggare kom hela den här historien upp igen. Tydligen hade fransmännen ringt honom och undrat hur han hade gjort angående den här sexscenen, och nu erkände han att den tyska versionen är censurerad. Det är två meningar som de inte tagit med. Hur kan de göra en sån sak utan att fråga mig? Jag har suttit i telefon med min svenska förläggare hela morgonen, trots att det är lördag. De ska dra tillbaka alla tyska upplagor av Den osynlige mannens återkomst och jag ska få en ny förläggare. Det är inte okej att bete sig så. Jag visste att den här Berlin-resan inte skulle vara helt igenom god.

A vill få med mig på ett seminarium på Deutsche Oper idag, om skönhet. Castorff skulle ha varit med, men det verkar som att han hoppat av. Vet inte om jag har lust. Å ena sidan är det bra att komma ut, rensa huvudet, lugna ner mig. Å andra sidan är jag så arg och jag vill inte att det ska gå ut över A.

Den här lägenheten som vi har fått låna är helt fantastisk. Jag sover så gott här. Vi är harmoniska, lyckliga. Det här är den bästa, den renaste relation jag någonsin haft med en människa. Vi är totalt ärliga med varandra, och vi älskar. Hon är underbar.

Berlin, Kreuzberg

Vi har hängt här i Kreuzberg hela dagen. Promenerat längs kanalen, druckit gott kaffe på underbart mysiga caféer, ätit god glass (sorbet) och nu sitter vi hemma hos A:s före detta och dricker whisky. Han och hans fru bor vid Schlesisches Tor, i en nyrenoverad vindsvåning nära det arabiska bageriet vid U-bahn. De sitter i köket och skrattar och pratar, jag har smitit in i arbetsrummet och lånar datorn. En stationär mac, jag trodde inte någon hade stationär dator längre. A:s före detta var skådespelare, men några år efter separationen med A så mötte han sin nuvarande fru - en tysk koreograf - och nu bor han alltså här i Berlin med henne. Jag har inte riktigt förstått vad han arbetar med, han är inte skådespelare längre, så mycket vet jag. Fast jag måste erkänna att jag inte är särskilt intresserad.

På måndag kväll ska vi till kulturrådet - hon har bjudit in Berlinverksamma konstnärer på salong. Jag hatar mingel. Men jag har lovat A att vi ska gå dit. Undrar om kvällens värdpar också ska dit.

Nu hör jag någon utanför dörren. Hoppas innerligt att det är A.

Berlin, fortfarande

Vi är på en italiensk restaurang. Vi hade knappt fått in förrätten när As mobil ringde. Det var K. Igen. Han låter henne aldrig vara ifred. Inte ens nu, när vi är bortresta tillsammans. Jag ser henne utanför mitt fönster. Hon står på andra sidan gatan och pratar. Hon verkar upprörd. Jag är lite full. Vet inte hur det gick till, men jag tror jag har fått i mig en hel flaska Riesling. Förutom As glas som står här, mittemot mig, nästan orört. Jag har fortfarande inte fått träffa K. Det enda jag vet om As familj är det lilla hon berättar, och jag märker att hon oroar sig för K. Att han inte har ett jobb, ingen inkomst, att han inte vet vad han vill i livet. Fast han är ju bara 19 år. Men å andra sidan, vad vet jag. När jag var 19 så hade jag redan publicerat min första litterära artikel.

Det här vinet är fantastiskt gott. Jag beställer in en flaska till.

Fantastiskt egentligen, att kunna blogga i mobilen. Vad skulle jag göra om jag inte fick skriva?

Hennes förrätt blir kall. Hon skulle inte beställt soppan.

Idag gick vi till Hamburger Bahnhof, A har aldrig varit där och jag längtade efter den svala luft som rummet erbjuder. Men det var stängt för renovering. Typiskt. Istället gick vi ner till Helmut Newton-foundation och tittade på foton. Inte särskilt sublimt. Det stället går inte att jämföra med HB. Men A var väldigt road av paparazzi-utställningen. Själv har jag svårt att se skillnaden på deras foton och de som publiceras av oss i Se & Hör. Fast det gick inte att diskutera det med henne.

Nu häller kyparen upp ett glas till. Det är så skönt med berusningen. Min hjärna arbetar långsammare, den blir nöjd, den blir glad. Nåja, gladare.

Berlin, mit Liebe

Ikväll åt vi på den indiska restaurangen. Det var verkligen gott och när vi bad kyparen komplimentera kocken fick vi veta att han är specialimporterad från Kerala. Det hade jag nästan kunnat gissa. Maten var typisk sydindisk, mycket starkare än den nordindiska och de hade ovanligt många fiskrätter på menyn.

Ingen teater ikväll, men inte för att det är måndag, här i Berlin spelar teatrarna varje dag, även på somrarna. Istället promenerade vi runt i Prenzl Berg, hittade en fin spansk uteservering med en gudomlig chianti. Där blev vi sittande länge, länge och tittade på stjärnorna ovanför oss. Vi är stjärnämnen, jag och A.

Jag är så glad för A. Jag är så glad för vår kärlek. Den är stark, sann och vacker. Hon är en gåva.

Berlin, sommarkväll

Att vakna upp i ett annat land. En annan gata. En annan lägenhet. På våning 12. Köper bröd på bageriet runt hörnet. De känner igen mig, eller om det var A de kände igen, hennes ansikte är ju mer känt än mitt. Men min tyska är bättre. Vi köpte take away från thaien över gatan. Den var inte lika god som när vi var i New York. Ikväll ska vi prova indiern istället. Vi promenerar, låter oss gå vilse, hittar hem. Den här stan accepterar allt och alla, vi smälter in. Skönt.

Efter middagen gick vi på Deutsches Theater och såg Was Ihr Wollt (Som ni behagar) i regi av Thalheimer. Han är alltid spännande, tänker nya rum och lösningar. I den här uppsättningen lät han alla roller spelas av män. Både jag och A tyckte mycket om den. De spelade ärligt. Det ska bli intressant att se vad han gör på Dramaten i höst.

Igår var A på möte med kulturrådet i Berlin. Jag ställde in, ville vara ensam. Då blev det strömavbrott på vår gata. Jag hade precis kokat en kopp te och tänt en cigarett på balkongen när jag såg hur huset mittemot bara slocknade. Det är så vackert med ljus som släcks. Mörker. Det är vad vi alla har inom oss, men de flesta av oss försöker dölja det.

Jag tänker ibland på de där dagarna förra våren. När sömnen inte infann sig och jag fick forcera fram den på kemisk väg. Känslan av en svart våg som sköljde över mig, genom mig, tog bakhuvudet först. Kroppen som blev tung. Smaken av medicin i munnen. Kampen, mörkret som omslöt mig, mörkret jag kämpade emot, mörkret som jag var så rädd för att jag fastna i.

Kvällsteet är snart uppdrucket. Cigaretten slut för länge sen. Sista veckan i Berlin. Sen ska vi hem. Börja jobba igen. Hoppa tillbaka in i hjulet. Visst har jag skrivt under dessa veckor i Berlin, jag kan inte annat än att skriva. Men nu blir det intervjuer, framträdanden, teve och radio. Det har varit så skönt att slippa prata med någon annan än A. Jag svarar inte när mobilen ringer.

De senaste dagarna har varit underbara, lyckliga och höga. Dagarna heta, solen gassar långt in på kvällen.