De tankar som drömmer på era hjärnors madrasser

Min nyfikenhet och mitt förakt kan inte samsas. Jag undviker att vara en del av allt, men det går inte. Jag fnyser åt löpsedlarna, dagspressen och de tunga tidsskrifterna, sen går jag in på Press Stop och köper tidningar för tvåtusen kronor. De ger mig kraft och suger ut den på samma gång.

Det finns en tidning som heter Earthmover. Där får man veta allt om begagnade grävskopor. Allt! Och så Garden Railways - man kan alltså ha trädgårdstomtar på räls i trädgården. Men egentligen är det absurdare med alla miljoner livsstilstidningar där halvnakna människor tittar med tom blick in i kameran. Och vi betalar snabbt 80 kronor för att få må ännu sämre över vilka vi är. Jag ångrar all press jag gjort. Omslaget på Tidningen VI, Plaza-bajset, Café-grejen. Allt. Nja, kanske inte Kamratposten och rugbyvinklingen i Offside. Och Vecko-Revyn var faktiskt roligt att göra.

En tidning heter Fly Tyer och den handlar mycket riktigt om hur man knyter flugor till flugfiske. Bara det. Låter underbart! Det vill jag ta upp snart igen. Undrar om jag kommer ihåg nåt? Igår på premiärfesten så presenterade A mig för en skådespelare som hette Jesper Å-nånting. Han berättade att gillar att knyta flugor. Jag tyckte om honom på en gång.

Jag måste erkänna att jag tyckte om att se A stå och prata med teaterchefen på festen igår. Att bara stå på avstånd och iaktta henne. Se hur hon fingrar på halsbandet, lägger handen på hans arm, charmerar, flirtar, ler. Det är sexigt. Hon är sexig.

Precis innan jag skulle somna i natt så kom en titel till mig. Jag vet inte om det är en bok, en film, en novell eller en pjäs. Kanske en pjäs. Jag vill inte avslöja den, men den är så fin, så fin. Den är lång, poetisk, konkret och samtidigt skör som ett rosenblad. Den innehåller bland annat orden "den offentliga sektorn". Smått genialt.

Nu är det fotboll!

Hemma igen

Nu är vi hemma i Sverige igen. Detta lilla, lilla land som befinner sig i en kulturell istid. Och snart är det bokmässa. Fy fan. Jag borde ha blivit svetsare.

Igår ville A shoppa, jag följde med. Vi gick till APC-butiken i Mitte, där hon köpte en klänning till sig själv och en stickad brun cardigan till mig. Den var fin, men jag är inte så intresserad av sånt. Sen gick vi och åt på Vuong. A tog glasnudelsallad och jag åt dagens. Kyckling - den svagare.

Berlinresan har varit bra. Jag har skrivit två artiklar, två noveller och femton sidor på filmmanuset. Skönt. A tog med mig på mötet med Deutsches Theater. De vill kanske att jag ska skriva en pjäs till dom.

Gick förbi hon som spelar Hedda på Schaubühne. Tittade hon på mig? Hon är fenomenal, jag ska skriva för henne.

Planet hem till Sverige var försenat, så jag satt och skrev i gaten. A hängde i taxfree-shopen. Hon köpte ett par nya solglasögon till mig. Paul Smith. Åh nej, jag låter som Norén.

Berlin, fortfarande

Vi är på en italiensk restaurang. Vi hade knappt fått in förrätten när As mobil ringde. Det var K. Igen. Han låter henne aldrig vara ifred. Inte ens nu, när vi är bortresta tillsammans. Jag ser henne utanför mitt fönster. Hon står på andra sidan gatan och pratar. Hon verkar upprörd. Jag är lite full. Vet inte hur det gick till, men jag tror jag har fått i mig en hel flaska Riesling. Förutom As glas som står här, mittemot mig, nästan orört. Jag har fortfarande inte fått träffa K. Det enda jag vet om As familj är det lilla hon berättar, och jag märker att hon oroar sig för K. Att han inte har ett jobb, ingen inkomst, att han inte vet vad han vill i livet. Fast han är ju bara 19 år. Men å andra sidan, vad vet jag. När jag var 19 så hade jag redan publicerat min första litterära artikel.

Det här vinet är fantastiskt gott. Jag beställer in en flaska till.

Fantastiskt egentligen, att kunna blogga i mobilen. Vad skulle jag göra om jag inte fick skriva?

Hennes förrätt blir kall. Hon skulle inte beställt soppan.

Idag gick vi till Hamburger Bahnhof, A har aldrig varit där och jag längtade efter den svala luft som rummet erbjuder. Men det var stängt för renovering. Typiskt. Istället gick vi ner till Helmut Newton-foundation och tittade på foton. Inte särskilt sublimt. Det stället går inte att jämföra med HB. Men A var väldigt road av paparazzi-utställningen. Själv har jag svårt att se skillnaden på deras foton och de som publiceras av oss i Se & Hör. Fast det gick inte att diskutera det med henne.

Nu häller kyparen upp ett glas till. Det är så skönt med berusningen. Min hjärna arbetar långsammare, den blir nöjd, den blir glad. Nåja, gladare.

Berlin, sommarkväll

Att vakna upp i ett annat land. En annan gata. En annan lägenhet. På våning 12. Köper bröd på bageriet runt hörnet. De känner igen mig, eller om det var A de kände igen, hennes ansikte är ju mer känt än mitt. Men min tyska är bättre. Vi köpte take away från thaien över gatan. Den var inte lika god som när vi var i New York. Ikväll ska vi prova indiern istället. Vi promenerar, låter oss gå vilse, hittar hem. Den här stan accepterar allt och alla, vi smälter in. Skönt.

Efter middagen gick vi på Deutsches Theater och såg Was Ihr Wollt (Som ni behagar) i regi av Thalheimer. Han är alltid spännande, tänker nya rum och lösningar. I den här uppsättningen lät han alla roller spelas av män. Både jag och A tyckte mycket om den. De spelade ärligt. Det ska bli intressant att se vad han gör på Dramaten i höst.

Igår var A på möte med kulturrådet i Berlin. Jag ställde in, ville vara ensam. Då blev det strömavbrott på vår gata. Jag hade precis kokat en kopp te och tänt en cigarett på balkongen när jag såg hur huset mittemot bara slocknade. Det är så vackert med ljus som släcks. Mörker. Det är vad vi alla har inom oss, men de flesta av oss försöker dölja det.

Jag tänker ibland på de där dagarna förra våren. När sömnen inte infann sig och jag fick forcera fram den på kemisk väg. Känslan av en svart våg som sköljde över mig, genom mig, tog bakhuvudet först. Kroppen som blev tung. Smaken av medicin i munnen. Kampen, mörkret som omslöt mig, mörkret jag kämpade emot, mörkret som jag var så rädd för att jag fastna i.

Kvällsteet är snart uppdrucket. Cigaretten slut för länge sen. Sista veckan i Berlin. Sen ska vi hem. Börja jobba igen. Hoppa tillbaka in i hjulet. Visst har jag skrivt under dessa veckor i Berlin, jag kan inte annat än att skriva. Men nu blir det intervjuer, framträdanden, teve och radio. Det har varit så skönt att slippa prata med någon annan än A. Jag svarar inte när mobilen ringer.

De senaste dagarna har varit underbara, lyckliga och höga. Dagarna heta, solen gassar långt in på kvällen.