Slottet

Träffade förläggaren idag. Arbetsuppgifter. Sedan gick vi på posten och sedan tog jag en latte med A. Eftersom vi ställde in kryssningen i söndags så reste hon till landet och hälsade på sin bror och sin son, K. Han hade ifrågasatt en pjäs hon var med i och hon hade inte reagerat. Det gjorde honom lite arg och han hade kallat henne fördomsfull. Sen hade han frågat om hon inte ville ha barn som gjorde karriär.

Vi åt en tidig middag ikväll. Pilgrimsmusslor, hälleflundra, sedan glass och capuccino. Några kollegor eller vänner till A - ibland har jag svårt att veta vad de är - satt på samma restaurang och de kom fram flera gånger under kvällen, slog sig ner och pratade. Jag mår så illa av dessa bortskämda skådespelare som inte vill något annat än att vara på Dramaten, samtidigt som de skryter om hur de vantrivs där och vilka meningslösa sammanhang de ingår i. Hur de längtar bort, efter något meningsfullt. Ingen vill vara där, men de är där ändå. Ingen vill vara där, men det är väldigt fint att vara där. Jag satt mest tyst och drack vin. Jag lade min hand på A:s lår under bordet, och jag smekte henne. Hon höll masken, hon är en mycket duktig skådespelerska. Vi kastade oss över varandra i taxin och när vi kom hem så älskade vi intensivt. Det var så starkt. Efteråt somnade hon i mina armar.

Jag kommer ihåg hur jag som åttaåring oerhört långsamt och mödosamt stavade mig igenom Kafkas Slottet, och vissa rader sitter som inbrända i mig. Det är den mest erotiska bok jag har läst. Varför tänker jag på det nu?

Musik, skönhet

Jag sitter i vår lägenhet och lyssnar på Bach. Johannespassionen. Den är så verklig. Bach skrev fyra olika versioner av den, men den första och tredje framförs sällan. Jag sitter här med Berlin-väskan ouppackad. A är på inspelning, hon kommer hem sent. Ny svensk långfilm.

Jag har skrivit, men jag vet inte om det går att använda till nåt. Orden som kom ur mig kändes inte som mina, jag vet inte vems de är. Kanske är det mina. Kanske är det jag. Ett annat jag. När jag tänker på hur det var i början, när jag var ung och skrev så vill jag kräkas. Jag var så osäker och ängslig. Jag är bättre nu, jag vet det. Men de senaste åren har jag trott att jag hittat min stil. Men idag överraskade jag mig själv. Jag är förundrad över att det kunde ske.

Vi låg kvar en stund i sängen imorse, hennes kropp bredvid min, och jag kunde inte låta bli att ta på henne. Hon är så vacker. Jag gled ner under täcket, mellan hennes sköna ben och jag tillfredsställde henne. Jag älskar att se henne så. Efteråt låg jag i hennes armar, jag var så lycklig att jag grät.